110512 <3
22:08:07 
Allmänt » Kommentarer(2) «
110512 föddes våran Melker <3
19.32 2560 gram 45 cm lång
Född i vecka 37+1
Välkommen prinsen, som vi har längtat efter att få ha dig utanför magen istället för i!
Vaknade 05.00 på torsdags morgonen och hade värkar. Kanske tog dom i lite mer än vanligt, jag intalade mig att det bara var mina vanliga förvärkar. T undrade om det nu var på gång på riktigt, jag svarade att han kunde åka till jobbet. Han skulle jobba övertid och jobba mellan 08.00-22.30 hade han tänkt sig. Jag smsade Lisette som skulle vara hundvakt och förvarnade att hon kanske skulle få ta henne, för jag hade ont.
Vid 10.30 hade vi tid på statshuset för att skriva på faderskapsintyg och gemensam vårdnad, jag tog en promenad dit och värkarna kom med 7 minuters mellanrum. Fortfarande hanterbara, och jag fortsatte att intala mig själv om att det var förvärkar, för det var ju faktiskt 3 veckor kvar till BF..
Kommunpersonalen och Tomas försökte övertala mig att ringa in till förlossningen, men jag hade tid hos barnmorskan klockan 12, så tyckte jag kunde vänta.
Tog bilen till barnmorskan och andades mig igenom värkarna som nu tog i ordentligt, och kom nu med 3 minuters mellanrum. Väl hos barnmorskan var det kaos och dom hade fullt upp. Blev informerad av min barnmorska att jag inte skulle få träffa henne, och att det skulle ta en stund innan det var min tur.
Jag satt och smågrät i väntrummet och ojjade mig när varje värk kom, folket i väntrummet kollade lite konstigt..
När det var min tur så såg barnmorskan att jag hade riktigt ont, tog blodtrycket som hade stigit sjukt mycket från förra besöket. Hon tyckte jag skulle åka in till förlossningen och ringde in och sa att vi var på väg.
Jag åkte och hämtade upp Lisette, åkte hem och packade i det sista i bb väskan, ringde T och sa att han kunde komma hem nu för vi ska till förlossningen på en koll, men att han nog kunde åka tlllbaka till jobbet när vi vart där (hallå, vadå förtränga att det var dags att föda barn nu!?)
Skjutsade hem Lisette och Fanny, och åkte sedan in till förlossningen. Blev inskriven 13.55 och var redan öppen 5 cm (inte undra på att jag hade ont?)
Fick lustgas, som blev min bästa vän. Jag blev dock rätt hög på den och skrattade och trodde jag var en fågel som var ute och flög. Men ja, det gjorde knappt nå ont alls.
Efter ca. två timmar kom narkosläkaren och jag fick epidural, värkarna kom fortfarande lika tätt och var lika starka men jag kände dom väldigt lite. Himlans skönt!
Tiden flöt på bra, lyssnade på lugn musik, kände mig avslappnad och hade det bra. Älsk fick massera mig, serva mig med saft och choklad.
Öppnades mer och mer, men inget vatten gick. Vid 19 tiden (tror jag det var, här hade jag inte längre någon koll på klockan) tog dom hål på hinnorna så vattnet gick. Nu tog värkarna fart igen och jag var i stort sett öppen helt. Epiduralen gjorde inte längre någon nytta och nu ville jag inte vara med nå mer. Strax efter här började krystvärkarna, som var totalt outhärdliga.
Hjärtljuden på lillen gick ner för mycket, han hade bajsat i fostervattnet vilket tyder på att han är stressad där inne, mitt blodtryck steg skyhögt. Det blev lite bråttom att få utom honom, och läkaren beslutade att dom skulle hjälpa till med sugklocka. Sugklockan gjorde förbannat ont, den kombinerat med krystvärkarna var nog bland det värsta/ondaste jag varit med om i hela mitt liv.
Ut kom han, men med navelsträngen ett varv runt halsen och andades inte. Tomas fick klippa navelsträngen, sen tog de honom med sig ut fort. Skönt nog började han andas av sig själv ute i korridoren och de kom tillbaka med honom direkt.
Han hade en temp på 35 grader och blev inlindad i filtar/värmekuddar samt att han hade lågt blodsocker, annars var det världens finaste friskaste pojk vi fått!
Vi serverades det omtalade "grattis fikat" och blev sedan nerkörda till BB klockan 00.
T fick nu åka hem och jag lämnades ensam.
BB tiden var det tråkiga/jobbiga med allt. Mestadels för att älsk inte fick vara kvar hos mig och Melker.
Något som dom borde satsa på tycker jag, enkelrum så alla kan ha papporna kvar hos sig. Är ju viktigaste tiden, tid som aldrig mer kommer igen.
En natt fick älsk vara kvar, då jag blev dålig. Infektion i livmodern och fortfarande alldeles för högt blodtryck.
I måndags den 16:e fick vi äntligen åka hem, efter mycket tjat från min sida. Då jag fått antibiotika, blodtrycksmedicin och infektionsproverna börjar gå nedåt igen.
Jag känner verkligen att jag landat i föräldrarollen och det är superhärligt att vara mamma!
(Även om man ibland får tampas med en mindre glad bebis!)
Gick upp sammanlagt 12 kg och 7 kg är redan borta. Känns konstigt att magen är borta, men otroligt skönt!
Mamma och pappa älskar dig, minibebis!
Kommentarer
Postat av: Bell
Grattis :)
Postat av: Malin
Åh men så mysigt! Stort grattis!
Trackback
