Att ha ångest.
01:55:21 
Allmänt » Kommentarer(1) «
Idag känner jag mig fruktansvärt låg, har haft en ångestattack och gråtit på jobbet. I ensamheten. Som tur var kanske.
Jag är tacksam att jag ikväll/inatt fick stöd av en människa som faktiskt känner mig väldigt väl, pga. ganska lika svårigheter och jag känner igen mig så väl i denna person. Små små ord, gör så mycket för själen. Och att veta att man inte är jobbig när man vräker ur sig all skit man har inom sig, och att man vet att man finns och förstår för denna person en annan gång, det gör mycket.
Tack.
Nu var det längesen jag hade en av mina ångestattacker, och oftast kommer dom, inte bara för mig utan också för många andra människor runt omkring, när man egentligen har det bra förövrigt. Man är nöjd med livet helt enkelt.
Jag har en sambo som jag älskar mer än allt annat på denna jord och som älskar tillbaka på riktigt, och så bra som jag mår i detta förhållande med denna person har jag inte mått tidigare.
Vi ska få en större lägenhet med möbler och tapeter precis som jag vill ha det, som jag och T tillochmed har lyckats enats om.
Det är mycket jag lever för just nu.
Jag har kommit till en punkt nu, där jag kan vara helt öppen med mina svårigheter/brister och min ångest. Vilket är väldigt skönt. Folket får ta mig precis för den jag är helt enkelt.
Denna blogg är helt till för mig själv, att minnas, titta tillbaka på, förändra och rensa tankarna. Så ni som ska gnälla, eller ifrågasätta något, ni behöver inte läsa.
Inatt vet jag precis vad det var som utlöste denna gråtattack, för det första så får jag ångest varje gång det är dags att jobba som timvikarie på dagis igen, framförallt pga. det eviga hoppandet runt från ställe till ställe, dag efter dag. Jag är en person som hanterar stress lite mindre bra, och måste ha tryggheten. Men hursomhelst vet jag ju innerst inne, att bara jag kommer in i förskolerutinerna igen och hur jobbiga vissa dagar än blir så går det, men ändå finns ångesten där. På söndag gör jag min sista dag här på gruppboendet, och för att sedan kanske ev. få jobba nån gång ibland här, och då samtigt konkurera med de andra nytillkommna timmisarna.
Ikväll rann bägaren över, just för att jag blev så besviken på att jag inte får förlängt här. Trots att jag varit inställd hela tiden på att inte få det, för jag har väldigt mycket för lite lasdagar. Jag vill detta så otroligt mycket, detta är det jobb jag verkligen brinner för och jag trivs nå sjukt bra.
Istället fick två 19-åringar som just tagit studenten (med mindre erfarenhet/utbildning) förlängt, visserligen verkligen ingen lång förlängning, men handlar ju ändå om ett par veckor. Jag gillar dessa personer och unnar dom verkligen det här. Egentligen. Samtidigt som tankarna snurrar om varför jag inte ens blir tillfrågad? Gillar de mig inte? Tycker de jag inte är bra nog?
Tankarna är många. Och det eviga nerklankandet på mig själv kör igång, och idag är en sån dag jag känner mig väldigt mycket sämre än andra, mest pga. att jag inte fjäskar och har lite svårigheter med den sociala biten, vilket vill säga att jag är inte den personen som tar över snacket i fikarummet tex. Jag håller mig på avstånd, en låg profil. Jag småpratar inte gärna och känner mig mest löjlig när jag gör det, eller så vet jag inte alls vad jag ska säga. Jag är typen som pratar om det som rör jobbet, det nödvändiga pratet som behövs så att säga eller socialpratar med folket det "klickar" med eller när jag absolut måste.
Men hursomhelst, hur förjävligt det än känns ibland så knallar livet på. Nu tar vi nya tag, för imorgon (idag) är en ny dag!
För övrigt jobbar jag natten hela helgen, denna natt har jag 6 timmar kvar på nu innan jag får åka hem och sova.
Teven har tydligen gett upp för natten, och jag har väldigt tråkigt må jag säga. Tack å lov att bärbara datorer och trådlösa modem finns.
På tal om annat sådär, så beställdes en ny säng idag också och soffan för någon dag sedan.
Blir ett dyrt möbelkalasande detta, men det är det värt i slutändan! Som jag och älsk jobbat och slitit häcken av oss denna sommar, så måste vi unna oss detta.
Nu måste jag typ ta luft och roa mig med annat känner jag innan ögonlocken vill slå igen, typ fylla i lönerapporten kanske?
Puss
Kommentarer
Postat av: E
Det är självklart Jennie :)
Tack själv.
Trackback
