När Melker föddes fick vi en dålig start; i och med att jag fick en svår infektion och blev dålig, samt att han var lite liten och klen och förstod inte riktigt hur man skulle suga tag. Med amningsnappen fick vi det till slut att fungera, men samma dag som vi kom hem från bb upptäckte vi en vattenskada i lägenheten vi bodde i då. Vi stressade och fick flytta till en tillfällig lägenhet tvärs över gården. Melker bara skrek och skrek, åt men blev aldrig ordentligt mätt, jag pumpade men förgäves, fick bara ut några milliliter åt gången. Han gick inte upp i vikt, vilket man förstod i efterhand berodde på att jag inte hade tillräckligt med mjölk. Det sägs att mjölken inte kan försvinna, men i mitt fall tror jag stressen var en bidragande faktor till att den försvann eller aldrig kom igång på riktigt.

Efter fyra veckor hade vi övergått till ersättning helt och vardagen blev genast mycket lättare; inget sull med bröstmjölk, Pappa T kunde hjälpa till med matningen och Melker blev nöjd och började gå upp i vikt.

 

(Bild lånad från Google) 

 

 

Med Märta gick förlossningen supersmidigt, jag blev inte dålig efteråt och hon började snutta direkt hon kom upp på bröstet. Vi kör med amningsnapp igen, inte pga att jag har sår eller liknande, mest för att mina bröstvårtor är så gott som obefintliga och hon får inget tag. Det är mycket prat om huruvida man ska använda amningsnapp osv, man ska ha en kort stund av amningsstunden tills det format sig, för att sedan vänja av helt. Det går inte här, så jag anser att det är bättre att använda amningsnappen 24/7 än att inte kunna amma alls.

Nu äter hon väldigt mycket och jag förstår inte hur det kan rymmas så mycket mat i denna lilla mage. Jag har massor av mjölk i ena bröstet, för att i det andra istället knappt ha något alls, hur mycket jag än pumpar och hon äter från det. Eftersom hon ofta blir trött fort och flåsar när hon äter direkt från bröstet, så pumpar jag ur åt henne då flaskan verkar gå lättare. Framförallt på nätterna är det smidigt att ha pumpat ur, då jag måste väcka henne på natten för att ge henne mat, hon är trött och sover sig igenom hela natten annars vilket hon inte får göra.

Jag har även köpt hem tetraersättning att ha som reserv, om min mjölk nån gång inte skulle räcka till, eller att jag inte har kunnat pumpat ur tillräckligt och hon inte orkar äta från mig just då.

 

 

Det är fruktansvärt krävande att amma, men jag vill ge detta en chans till, har till och med gått amningskurs denna graviditet. Vill gärna amma ett halvår, men har som mål att iaf klara av fyra månader tills man kan börja ge mer smakportioner. Jag vet att Märta behöver bröstmjölken, den är bäst för henne för att bygga upp immunförsvaret inför hjärtoperationen.