Samma vecka som Melker blev sjuk var vi på ett första besök hos dietisten, för att ta tag i hela matsituationen för lillkillen. Från att ha varit en väldigt matglad kille, så slutade han helt plötsligt äta för ungefär 7 månader sedan, i samband med att hans kräkningar upphörde. Han har levt på välling, gröt och mackor. Vissa dagar inget alls.

Han är glad och har en massa energi trots detta, men viktkruvan har dalat rejält. Inte så bra när han alltid har varit en liten kille..

Kolhydratpulver blev utskrivet, och det verkar som att det gör gott för hans vikt iaf ;)

Men som sagt, problemet kvarstår. Ungen vill inte äta. Skriker, kväljer och spottar. De senaste veckorna har vi lyckats fått i honom nån happy meal, lite blodpudding, lite fisk och lite pannkaka. Då snackar vi miniportioner, nästan så att smakportionerna som bebis var större.. Men lite är bättre än inget!

 

 

När vi låg inlagda så fick läkarna där upp ögonen för Melkers matsituation, och vi fick träffa dietisten igen.

Förra veckan var vi till Falun igen och fick träffa ett ätteam, bestående av dietist, logoped och en barnsköterska.

Melker och jag serverades lunch eftersom de vill se hur han beter sig när det är dags för att äta. Han betedde sig lika som hemma, och det är så otroligt skönt att de får se det. Få höra att det inte är mitt och pappa T fel, att vi gjort det vi kunnat. Att äntligen få hjälp.

 

Logopeden kunde bedöma att det med all sannolikhet rör sig om nåt problem med munmotoriken och svalget, då han ofta sätter i halsen, även av vatten. Han känner inte heller att han är kladdig runt munnen, och har aldrig slickat sig om munnen.

Nåt galet är det även med magen, då han alltid är lös i magen och det blir många blöjbyten varje dag, vissa dagar har han så ont i magen att han skriker, magen är stenhård och uppsvälld.

Prover är tagna och undersökningar gjorda med magen, men inget fel har konstaterats förutom att han är överkänslig mot mjölkprotein.

 

Nu inväntar vi en kallelse till Melkers barnläkare för ännu ett besök, sedan ska vi träffa ätteamet igen.
 Så länge ska vi traggla på här hemma med maten, uppmuntra honom till att slicka sig om munnen, göra grimaser och bli kladdig. Och såklart få honom att gå upp i vikt.