På söndag fyller Melker två år, och är trotsigare än någonsin. Han har en vilja av stål denna unge man, och vet precis vad han vill! Får han inte som han vill då skriker han, sparkas, slåss eller sliter av hårtussar av sin mamma. Att sluta med nappen kan man glömma för tillfället, att byta blöja är ett helvete då det sparkas och hoppas på skötbordet, att gå på sina egna ben är bara kul om man får springa dit man själv vill och annars blir kroppen lelös och man ligger på backen och skriker istället ändå tills mamma lyfter upp han i famnen, där han mer eller mindre har vuxit fast. Han drar mer än gärna av sig blöjan också och kissar på golvet eller i sängen. Ikväll var han iaf duktig och visade att han ville kissa, tog av sig blöjan och satte sig på pottan och kissade direkt :) Jubel från både mamma och pappa må ni tro, stora lilla killen! Maten krånglar det med än, han ratar det mesta. Ingen gröt, och mackorna med jordnötssmöret är inte heller särskilt poppis längre. Idag fick vi i han en liten pommesfrites från mc donalds, och för några dagar sedan en pirog. Stort för oss, men önskar att ätandet kunde forsätta.. Vi får inte i han kolhydratspulvet längre då han inte tar emot gröten, att blanda i något drickbart märker han också och skiter då även i att dricka.. Det är inte lätt inte. Detta har såklart resulterat i att han har rasat ett kg på tre veckors veckor. Det börjar kännas hopplöst, kommer ungen nånsin börja äta? Fina fina du. Hur trotsig du än är, och hur matvägrande du än är, så kommer jag alltid göra allt för dig och älska dig till månen och tillbaka <3